Det här med att planera bröllop på distans..
19 September, 2010 – 18:56… är inget jag direkt rekommenderar.
Arbetet med att planera vårt bröllop och samtidigt befinna sig ungefär ett par tusen mil från Sverige var inte direkt lätt. Att vi hyrde ett helt jäkla slott (utan fullständiga rättigheter eller annan restaurangverksamhet på plats) gjorde det inte lättare. Men min man ville ju ha ett slott, så ett slott skulle vi ha.
Här i USA brukar brudparen oftast anställa en “wedding coordinator” (bröllopskoordinator) som tar hand om de mesta runt bröllopet. Konstigt nog kostar det inte skjortan heller, här är det nämligen standard att göra det. Bröllopsindustrin i USA är mycket större i USA jämfört med Sverige, därav är utbudet och priserna lägre för just bröllopskoordinatorer.
Jag gjorde lite research innan bröllopet för att se om det skulle gå att ordna en koordinator som kunde hjälpa oss med bröllopet. Det är ju inte direkt en svensk tradition att hyra en bröllopskoordinator men jag tänkte ändå att en person på plats som kunde styra och ställa vore till stor hjälp. För hur skulle jag ta kunna ta hand om allting helt själv, här ifrån USA? Efter lite googlande kom jag fram till att det skulle blivit alldeles för dyrt. Tydligen kostar det ett par tusen per TIMME att hyra en koordinator. Det fick bli me, myself and I.
Nu tänker säkert ni “Jamen ni är väl ändå två att gifta er, visst hade du en fästman som kunde hjälpa dig?”. Och ja, det stämmer ju såklart. Men min då blivande man var tyvärr inte lika intresserad av favor gifts, bordsdekorationer och temafärger som jag var. Han tyckte jag fokuserade på små onödiga detaljer när jag sa att vi faktiskt behöver blommor på borden, festprogram osv. “Do you we really need all that?”. Efter X antal timmar spenderades på Bröllopstorgets forum visste jag att svaret var “YES!!” Det går ju liksom inte att gifta sig på ett fancy slott och samtidigt ha ett “half ass” bröllop, förstår ni vad jag menar? It was all or nothing. Om han ville ha ett “enkelt” bröllop skulle han valt Hawaii. Punkt.
Så jag fick finna mig i att jag nu var “on my own” ungefär. Helt Ok för mig, tänkte jag. Har ju ändå en hel del vänner och en stor familj som kan hjälpa mig med en hel del. Men fy va mycket jobb det var, speciellt månaderna innan bröllopet. Jag bröt ihop här hemma ett par gånger mitt i alltihop. Det var så mycket som skulle fixas, folk som skulle mailas och saker som skulle bokas så det var svårt att hålla reda på allt. Dessutom hade vi så många utländska gäster som behövde hjälp med boende och annat.
Phew. Skönt att det är över. Ska tilläggas att det var ganska kul faktiskt, det ska jag inte sticka under stol med. Men också så himla mycket jobb.
Så ärligt talat så här i efterhand ångrar jag lite att det blev ett så stort projekt det här med bröllopet. När vi bestämde oss för att gifta oss var mitt förslag en liten intim ceremoni på en strand på Hawaii. Men min man ville ha stort bröllop med många gäster. Och jag hade väl inget emot det egentligen, så det blev istället en stor 3-dagars fest på ett slott i mina hemtrakter med 78 gäster. Inte dåligt det och en superkul helg, men lite väl mycket jobb med allting runt bröllopet. Hade kanske inte behövt haft en så komplicerad dukning osv. Önskar nästan att jag hade hyrt den där bröllopskoordinatorn ändå.
Dukningen planerade jag de sista månaderna innan bröllopet. Det tog mig sammanlagt mer än ett par timmar att få det exakt som jag ville ha det. Allra jobbigast var det att binda de små blommorna som ni ser på linneservetterna. Jag band ihop dem för hand, 80 stycken. Tog ett par timmar.
Jag vet inte riktigt hur mycket jag velade fram och tillbaka över vinetiketterna som ni ser här ovan. Jag ändrade mig säkert 10 gånger innan jag bestämde mig för just denna design (plus en annan för det vita vinet).
Att välja alkohol var INTE speciellt lätt. Jag gillar inte vin och heller inte skumpa så ungefär allt jag smakade var pyton. Att välja mousserande vin till brudskålen var väl lite lättare då jag valde det sötaste jag kunde hitta 
Festprogrammet på bilden tog säkert 3 månader för mig att få helt klart. “Önsketrädet” (Wishing tree på engelska) gjorde min faster åt mig och den var fantastisk! Där kunde alla gäster hänga en liten hälsning till oss (istället för att skriva i den klassiska gästboken).
Brudbågen som vi använde i ceremonin oss tog gjorde vi helt själva och tog många timmar att sätta och var dessutom svår att frakta i bilen. Bågen köptes på Plantagen och murgrönan på Rusta. Fejkblommorna hade jag med mig från USA. Vi lämnade kvar den vid slotten, hoppas något annat par får användning av den!
Ps. Ett tack till alla vänner och familj som hjälpte till! Helt ärligt talat hade ingenting gått utan er hjälp!
