6 January, 2010 – 22:42
Roligt med så många kommentarer angående min stora studieskuld. Märker att få fort man bloggar om något lite annorlunda eller uppseendeväckande går besökarantalet fort upp och kommentarerna ökar. Roligt iallafall!
Till något helt annat. Facebook. Har ett par personer i min omgivning (ingen nämnd, ingen glömd!) som vägrar gå med och skapa ett konto. Du kanske också känner någon? Trogen min kära arbetsgivare som jag är försöker jag självklart övertyga dessa personer hur fantastiskt detta “nya” social media är och varför de borde gå med. (För visst är det rätt fantastiskt ändå?)
Hur som helst, när jag träffar dessa två hemma i Sverige brukar vi alltid komma in på samtalsämnet Facebook och varför de inte är med. Men absolut inget argument biter på dem. Ingenting.
“Det är ju så hypat. Och varför ska man göra som alla andra? Jag gillar inte att göra som alla andra. Fläka ut sig och sitt liv till en massa folk, fy. Det vill inte jag. Jag vill inte veta vad andra har för sig. Har inte tid att logga in jämt och ständigt för att läsa vad andra som skriver till mig, det orkar jag inte. Har ingen intresse. Dessutom kan jag väl ringa eller maila mina vänner om jag vill få tag i dem? Hemskt om jag måste ha Facebook för att kunna ha kontakt med mina vänner. Förstår inte att Facebook kräver att man måste skapa ett konto för att kunna se andras bilder, avskyr sådana monopol, sånt vill inte jag ta del av.”
Alla dessa förutfattade meningar. Och varför är det så uppförstorat? Är ju bara ett Facebook-konto. Du har inte anmält dig till Big Brother direkt. Du ska inte ha sex på TV. Allt du gör på Facebook är frivilligt och du kan kontrollera vad du lägger upp och vad folk ser. Du kan logga in när du vill och bara kolla på andras bilder om du känner för det. Inga krav, ingenting. Gratis är det också.
Så vad säger man angående deras argument? Skulle kunna skriva en hel uppsats om det här men vad spelar det för någon roll om någon redan har bestämt sig? Orkar inte helt enkelt. Om de vägrar smaka på maten och redan förutsätter att den är äcklig, ja då finns det inga argument som fungerar.
Men Ok. Att de inte vill ha Facebook spelar egentligen inte speciellt stor roll. Alla kan vi inte gilla samma saker, men de verkar inte ens veta varför de vill gå med. Och när de inte vet varför blir jag faktiskt lite ledsen. Ledsen för jag så gärna hade önskat att de kunde vara med så vi hålla en lite tätare kontakt med varandra. Jag lägger ofta upp bilder och uppdaterar min status. Om de vore med skulle de få veta så mycket mer och mig och mitt liv. Och att träffas en gång per år för en fika känns knappt som en vänskap. Har ingen aning om vad människan har gjort sen vi sågs sist. Och de mailar mig knappast varje vecka med de senaste uppdateringarna. Jag knackar liksom hårt på dörren för jag vill ha dem i mitt liv, men personen i fråga vägrar öppna dörren. Förstår ni vad jag menar?
Ska också tilläggas att ingen av dem nånsin använt Facebook förut och vet inte mycket om sajten. Bara det de “hört” och läst i svensk media a la Aftonblaskan. Och att skriva email, blogga och hålla kontakten med folk på andra sätt går bra. Men inte Facebook, nej usch.
Förstår verkligen inte varför vissa är så anti. Nu är det visserligen en pytteliten del av alla jag känner som är anti, men av någon anledning är de nästan hatiska. Undrar hur man kan avsky något man aldrig har provat eller ens känt vid förut?
Where is the love? undrar jag.
Publicerat i Daily Life | 10 Kommentarer »
Vet hur jobbigt det kan vara att leta present och annat till sin pojk eller flickvän, så jag tänkte tipsa er om ett par presentförslag ur min alldeles egna webbutik Betties Galleria. Alla smycken du ser här nedan är i äkta silver. 
jag längtar SÅ mkt också! men jag är lite orolig för hur tärnklänningarna kommer se ut till annelis o min hårfärg.. dom var...
