Hur vi träffades och hur jag hamnade i USA
3 October, 2008 – 22:43
Jag vet inte om jag har berättat historian om hur jag och J träffades förut. Emma tyckte iallafall jag skulle berätta hur jag hamnade här i Californien och om vi har några planer att kanske flytta till Sverige eller Taiwan i framtiden. Vi får väl se om jag kan få ihop hela historien lite kortfattat i ett inlägg 
Efter jag tog studenten jobbade jag ett tag då jag inte direkt kände mig redo för att plugga. Jag jobbade i nåt år och träffade en kille som bodde uppe i Luleå. Han var superförtjust i allt Asiatiskt, spel, mat, kulturen m.m. Han spelade ett koreansk mmorpg (massively multiplayer online role-playing game) onlinespel som heter Ragnarökonline, också kallat iRO. Där spelar man en massa olika små gubbar (lite som WoW ni som känner till det) i en fantasivärld och älskade det! Jag blev fast och fortsatte spela (också jag dygnet runt ofta) trots det tog slut mellan oss. Jag fortsatte spela nåt halvår och det var då jag träffade J i själva spelet.
Vi träffades i en del av spelet som ska föreställa ett fängelse. Jag säger alltid till J att när vi får barn så ska vi säga till dem “-Mommy and Daddy met in prison!”. Så här i efterhand vet jag inte ens varför vi började prata den där allra första dagen, men det gjorde vi iallafall och vi bytte till sist MSN. Efter den första dagen pratade vi faktiskt inte på jättelänge, men några månader senare skickade jag ett mess och vi båda hade då slutat spela iRO. Vi pratade i timmar på MSN och till sist även på telefon. Efter ett par dagar av non-stop pratade på telefon och Skype visste jag ganska fort att, ja, det är något speciellt med den här killen. Jo, jag vet vad ni tänker, hur kunde du veta det, ni hade ju inte ens träffats, han hade kunna vara värsta skummisen. Jo, så kunde det ha varit, men så var inte fallet denna gång 
Ett halvår senare efter både dagar och nätter av 10 timmars långa telefonsamtal varje dag satte jag mig på ett plan till Cali för att överraska honom.
En kompis i San Francisco hämtade upp på mig på flygplatsen och körde mig till hans lägenhet. Jag såg hans bil utanför hans lägenhet och visste att det var där han bodde. Jag kände mig modig och kände på handtaget ytterdörren som inte var låst, så j ag klampade rakt in! Det var superpirrigt och nervöst, men jag ville verkligen överraska honom! När jag stod där i hallen hörde jag en massa smattrande på något tangentbord innifrån ett rum, så jag tänkte det måste väl ändå vara hans rum! Jag knackade på dörren och han sa -Come in (han trodde det var hans roommate) och jag öppnade dörren. Där satt han vid sin dator i mysbyxor! Hihi, var så himla roligt men jag hade så mycket fjärilar i magen att jag mådde illa! Han sa Oh. My. God. Bettie? och sprang fram till mig och vi kramades. Vi stod där i flera minuter och var helt överlyckliga. Jag minns hur konstigt det kändes att för första gången få krama denna person jag har pratat med så länge och totalt kärat ner mig i. Att äntligen få träffas gjorde behövdes verkligen efter så lång tid.
- Mitt första besök i Bay Area, Mars 2004
Sen den dagen visste jag att det var vi två. Jag stannade hos honom i 2 veckor och vi turistade runt som galningar till Monterey, San Francisco, Santa Cruz, Alcatraz, Napa, Great America, Point Reyes, m.m. Det var också under dessa 2 veckor som jag förälskade mig i Bay area området. Jag visste att hit måste jag tillbaka till. Det var så mycket skönare folk här än nere i Los Angeles som jag vant mig vid där folk är ganska ytliga och konstigt nog konservativa eller hillbillies. Nä, jag trivdes superbra i Bay area bland alla hippes och annat liberalt folk som faktiskt bryr sig politik, miljön, om att sopsortera och handla ekologisk mat!
J kom även och hälsade på mig den sommaren i Sverige och fick träffa min familj och jag påbörjade mina ansökningar till olika Universitet i Bay area. Iom. att jag förälskade mig så pass mycket i Bay area fanns det aldrig något annat för mig än att flytta till USA för att plugga och vara med J. Blev antagen till CSUEB där också J pluggade, så det löste sig perfekt! I September 2004 packade jag mina väskor och begav mig hit och i samma vända blev vi också sambos. Nästa år har vi varit tillsammans i 5år (!), känns inte direkt som 5år kan jag säga.. mer som 2 eller kanske 3.
- Kryssning till Helsingfors i Juni 2005
De första åren hade vi det ganska jobbigt med mycket bråk och annat, mycket på grund av att han är från Taiwan, jag från Sverige och vi bor i USA, så ni kan ju tänka er kulturkrockarna. Vi har 3 olika synsätt som måste kombineras på olika sätt så vi både blir nöjda. De senaste åren har dock varit väldigt stabila och vi trivs superbra här i Bay area, även om vi stör oss på både den Amerikanska inrikespolitiken och den dyra hyran vi betalar. Vi har hunnit med en massa på 5år, vi har rest till flera olika länder och inom USA, gått från skola till jobb, skaffat två katter och flyttat två gånger.
Just nu tror jag inte vi har några planer att flytta från USA till t.ex. Sverige eller Taiwan. Jag har dock sagt till J att om vi skaffat barn någon gång i framtiden vill jag gärna spendera ett par år med barnen där. Då undrade han förstås om jag kan tänka mig att flytta till Taiwan några år också, och ja, kanske det. Det tråkiga är nog att det nog är lättare för mig att få jobb i Taiwan än det skulle vara för J i Sverige. Och har man bara några år på sig vet jag inte hur mycket Svenska han kan tänkas lära sig, även om jag inte tror det är omöjligt.
- På stranden i Skanör-Falsterbo, 2005
Just nu försöker vi planera lite inför nästa år. Mitt visum går ut i slutet av Juli i nästa år, men det verkar dock som om jobbet kanske kommer kunna sponsra mig, vilket känns superskönt att veta så jag (läs: J!) slipper känna press på giftermål och green card Den 21 December åker vi till Taiwan och stannar i två veckor. Vi båda två älskar att resa och det finns ingen bättre reskamrat än J! Är så glad att jag har träffat en kille som jag faktiskt har ganska mycket gemensamt med; ny teknologi, Internet, resande, företagande, politik, djur och natur älskar vi båda.
Orkade ni läsa så här långt är jag riktigt imponerad. Men nu har ni iallafall fått hela historien om hur jag och J träffades!
jag längtar SÅ mkt också! men jag är lite orolig för hur tärnklänningarna kommer se ut till annelis o min hårfärg.. dom var...
23 Responses to “Hur vi träffades och hur jag hamnade i USA”
åh vad man känner igen sig! Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 6 år nu, han kommer från Frankrike och jag från Sverige och vi träffades i USA! =)Vi hade några år som var lite “turbulenta” mest pga kulturkrockar. Nu frågar folk oss om vi inte ska skaffa barn snart…men dom förstår inte att det inte är ett så lätt beslut att ta när man kommer från 2 olika länder..
Nu funderar vi kanske på om vi ska flytta till USA så att vi kommer till ett “neutralt” land där ingen behöver ta allt ansvar eftersom det är den personens land.
Tack för en bra blogg! Jag läser varje dag! =)
By Anna-Lena on Oct 3, 2008
Tack för historien om er hur ni har träffats, lycka till er båda och kram Etel
By Etel on Oct 4, 2008
Åhh! Det är verkligen en mordern kärlekshistoria! (: Den borde bli en film eller nått!
Lycka till iframtiden!
By Lisa on Oct 4, 2008
Vilken härlig historia!
By Mademoiselle J on Oct 4, 2008
Ja, jag känner också igen mig väldigt mycket! Vi träffades ju nästan på samma sätt som ni gjorde men jag hade ALDRIG vågat göra en sån överraskning som du gjorde! Herregud, du måste varit hur nervös som helst! Härligt att det blev så bra!
Kul att läsa er historia. Kram på dig!
By Ida on Oct 4, 2008
Oh va kul att läsa, tack för att du delade med dig av er historia! Härligt att känna igen sig hos er. Visst krävs det både mod, övertygelse och god vilja i dessa “bland”-förhållande, men så mkt kul o lärorikt man får ut av det också! Jag skulle aldrig byta =) Ha en skön helg, båda två!
By Emma on Oct 4, 2008
Man blir ju helt snyftig! Det krävs mod för att jaga sin egen lycka, och du var verkligen modig.
By Andreas on Oct 5, 2008
Jag gillar din sight!
Men du verkat glömt sverige!
Halllå!
By Björn Larsson on Nov 3, 2008
“Jag gillar din sight!
Men du verkat glömt sverige!
Halllå!”
Vad är problemet?
By Andreas on Nov 3, 2008
Hej! Vad fina ni ar! Jag och min man “traffades” i EQ (everquest om ni hort om det spelet)och talade som ni i timmar varje dag. Nu bor jag i London med tva barn
Kulturkrockar? Absolut! Jag ar fransk/svensk och han britt men vill man sa funkar det. Lycka till i livet!
By Béatrice on Nov 23, 2008
Hejsan! Jag hittade din blogg när jag sökte bilder på “svensk” - så kan det gå! Den här berättelsen om dig och din kille är härlig. Hoppas ni har det riktigt bra just nu. Happy Thanksgiving! KRAM
By Eva-Marie on Nov 28, 2008
Hej, kul att läsa om hur ni träffades! Jag måste hålla det lite hemligt hur jag träffade min kära men några likheter finns nog. Bor också i SF Bay area numera, och har nu bott sammanlagt 11 år i Kalifornien.
Vi hörs kanske!
By eklandisk on Dec 10, 2008
vaffö flyttar man till usa?
fakkin skitland
By riku on Dec 16, 2008
Vad roligt att ha hittat din blogg via din uppmuntrande kommentar! Nu har jag mer att lasa!!
By Anna on Jan 8, 2009
Otroligt inspirerande historia, och ja, jag håller med; det är jobbigt, men coolt! Jag har just slutat ett förhållande med en kanadensisk/fransk tjej, och även om det inte är jättekul nu ångrar jag ingenting - åka iväg mitt i terminen och hälsa på henne, hon kom hit över jul och firade det med min familj, prata på Skype och MSN mitt i natten… Dessutom är jag väldigt sugen på att flytta just till SF (det är där, Portland, Washington eller Vancouver/Victoria som gäller!)
Jag blev glad och kände mig lycklig över att det går att göra såna här saker, som bara för 20, 10 eller ens 5 år sen inte hade varit helt enkla att genomföra, för att inte tala om typ andra världskriget eller så… Så sammanfattningsvis, jag blev jätteglad av historian och gillar din blogg (som jag kom till genom att söka på “IKEA Bay Area”, efter att ha sett en annons i studenttidningen att “om man börjar som sommarvikarie på lagret i Haparanda kan man bli inköpschef i New Delhi om tre år”, och, tja, det ligger ett IKEA i Uppsala… 
) Anyway. Kul, good stuff, håll på med det du gör! Kudos från mig!
/M, Uppsala
By Martin on Jan 29, 2009
(och “vaffö flyttar man till usa?
fakkin skitland
By riku on Dec 16, 2008″
Varför? Man kanske tycker om landet och kulturen, eller så vill man bara prova nåt nytt! Åk och se efter själv vetja, så långt bort är det inte
)
Peace out
/M
By Martin on Jan 29, 2009
Fick tips av en kompis om din blogg och vi har liknande erfarenhet
Kul att läsa.
Här är min version av att träffas online och flytta tvärs över Atlanten:
http://www.mysmasken.se/wp/?p=1838
By Mysmasken on Mar 23, 2009
ååååh så underbart! Det underbara är att jag själv kanske går i samma fotspår som dig snart! Har nämligen också träffat en kille på nätet (som är från bay area) och vi pratar precis som du och J i timmar på nätet var och varannan dag + att vi sms:ar flera gånger om dagen och pratar på skype. Nästa år ska jag försöka ta mig till hans hemtrakter. Inte för att jag vet hur det skulle bli mellan oss men har hittat en utbildning där som jag ska kämpa för att komma in på..
Har en del att göra klart i sverige först sen får man hoppas om man vågar 
.. Så vi får se vad framtiden ger!! denna historia du skrivit var helt underbart mysig.. jag blev så glad av att läsa!! men gud vilken förändring det måste varit för dig? hur vågade du? 
maila mig gärna eller så vore skoj med någon svensk som bor där jag eventuellt själv kommer bo i ett par år.. /Sandra
By Sandra on Apr 24, 2009
Så underbart och kul
Grattis !!!
Superkul att läsa din kärlekshistoria.
Hoppas att ni får leva lyckliga i alla era år
Om det blir i USA, Sverige eller i Taiwan.
By Camilla on Jul 7, 2009
Hejsan.
Jag trillade in på din blogg pga. att jag googlade lite om att plugga i USA, något jag hoppas på att kunna göra nästa år. Vill tacka för all bra information du hade här, det låter toppen och jag blir bara ännu mer sugen.
Sedan var det jättekul att läsa om hur du hamnade i USA och om din kärlekshistoria!
By Alice on Jul 11, 2009
Finfint, men om J är från Taiwan hur kom han då till USA? Han borde ju också ha sin lilla historia!
By Robin on Jul 25, 2009
Vilken fantastisk historia, wow! Och ni är supersöta ihop!
By Fotograf Emelie Ohlsson on Jan 29, 2010
Gud va kul! haha, letade bröllopsklänningar och hamnade här. Vad skönt att se (läsa) att det är fler som träffats på det här sättet, jag har vart ganska blyg om hur jag träffade min fästman, det har aldrig riktigt varit ok i andras ögon, vi möttes i en Dragonball (anime serie) chat för över 10 år sen, det tog oss 7 år innan jag bestämde mig för att åka dit. Vi gick igenom RO, WoW, Star wars galaxies, Maple story, you name it, vi var riktiga spelnördar och bästa vänner, jag var kär i honom redan från början men det fick ju ingen veta, det var så taboo. Efter ett otroligt jobbigt år här hemma i sverige åkte jag till Salt Lake City och var med honom i 3 månader, sen dess har vi vart fram och tillbaka mellan sverige och usa i 3 år och nu ska han så fort papprena blir klara flytta hit till sverige! =D
Hoppas på allt det bästa för dig och din J!
By Jade on Feb 19, 2010 (4 weeks ago)