MyLifeAfterSweden.com

Del 3 - Utbytesstudent i USA

Detta är den tredje intervjuen i serien om utlandssvenskar, fler intervjuer hittar du här.

Magnus pluggar sen bara några veckor tillbaka på San Jose State University i San Jose, Californien. Hör vad han har att säga om hemlängtan, den feta Amerikanska maten och hans råd till andra som vill studera i USA.

Hur kommer det sig att du ville åka som utbytesstudent till USA?
När allting rullade på lite för enkelt med skola, ideellt engagemang o.s.v. blev det tråkigt i vardagen. Jag behövde en utmaning, samtidigt som jag var ruskigt trött på det tråkiga svenska klimatet och jag inte har så mycket erfarenhet från resande. I och med att jag tyvärr inte kan några andra språk än svenska och engelska begränsades mina möjligheter till var jag kunde studera ytterligare.

Jag ville dessutom ha en chans att verkligen komma in i det land jag åker till, där språket är en viktig ingrediens. Därför var inte länder där modersmålet är annat än engelska men undervisning sker på engelska aktuella för mig heller.

Hur trivs du på skolan?
Jag går på San Jose State University, en skola med ungefär 22 500 heltidsstudenter och 9 000 deltidsstudenter.

Jag stormtrivs på skolan. Troligen för att jag ständigt jämför det med hur de svenska universiteten är. Skolan riktigt kokar av liv, nästan dygnet runt. Mycket tack vare att en del av de studenter som går på skolan också bor i lägenheter på campus (skolområdet). På skolan finns gratis gym, simbassänger, ett 20-tal olika lunch/middags-alternativ med mycket mera. Skolan har dessutom över 300 olika föreningar och organisationer för studenterna.

Som en bonus springer det runt ekorrar överallt, något som vi i Sverige annars har ganska lite av. Här kan jag inte gå till eller från en lektion utan att se ekorrar springa runt.

Bor du off eller on-campus? Hur trivs du?
Jag bor ”near campus”, i ett hus kallat I-house som är för internationella studenter och amerikanska studenter. Huset ligger c:a 50 m från campus och befolkas av c:a 70 studenter. Vi blandas upp med c:a ¼ studenter från USA, så det är inte bara internationella studenter. Jag delar rum med Austin, en kille från Texas, USA. Efter att ha vant mig vid att dela rum, kök och toaletter med andra är det inte så farligt, men i början kändes det lite ovant.

Att bo i den här typen av hus gör också att alla är som en stor familj. Det är alltid någon som hänger i tv-soffan, någon som spelar piano eller lagar mat. Huset är aldrig tomt, och vill man vara ensam finns både rum för att studera i eller möjligheten att stänga dörren till rummet.

Det är lite ”Big Brother”-känsla över boendet också. I och med att man bor så tätt inpå varandra, d.v.s. äter frukost med varandra, festar o.s.v. så blir det en hel del skvaller och ”rykten” i huset. Dock är det mesta positivt, så hittills har det inte varit något direkt bråk.

Det enda negativa hittills är möjligtvis att medelåldern är runt 19-20. Mentaliteten är snarare 18, vilket gör att många verkar föredra att festa 3-4 dagar i veckan. Men det är helt okej, vi som inte festar lika mycket störs inte av det värst mycket.

Åkte du genom någon organisation eller skötte du ansökningsprocessen själv?
Jag åkte via International Student Exchange Program – ISEP. Ansökningsprocessen via ISEP är dock minst lika komplicerad och ”jobbig” jämfört med de som åker själva eller via andra organisationer.

Hur har du löst det ekonomiska? Får du CSN eller Stipendium?
Jag får CSN, plus att ISEP och Mälardalens Högskola (mitt svenska universitet) betalar en del. Bland annat så betalar Mälardalens Högskola en jättebra sjukförsäkring som täcker nästintill allt. Via ISEP är också boende plus mat reducerat, så jag betalar inte lika mycket som jag annars skulle fått göra om jag inte var här via ett program.

Rent praktiskt, hur gick flytten till?
Eftersom jag ska vara borta ett år, flyttade jag hem hela min studentlägenhet till mina föräldrar under sommaren innan jag åkte. Kvällen innan jag skulle åka packade vi ner kläder, dator och alla papper som behövdes. Eftersom mitt boende inkluderar säng och andra möbler behövde jag bara fixa sängkläder när jag kom fram (vilket jag kan tacka Bettie för att jag kunde fixa!).

Vad skulle du säga är den största skillnaden med att studera i USA jämfört med Sverige?
Hittills så upplever jag att den största skillnaden är det dagliga pluggandet. Här är fokus mycket mer på läxor och mindre uppgifter samt att vi har något att plugga varje dag. Proven verkar vara enklare, och jämfört med de PM som jag skrev i Sverige är de rätt enkla här. Men som sagt, det är mycket mer.

Var det ungefär som du hade tänkt dig att studera i USA?
Både och, jag hade nog inte riktigt kunnat förvänta mig det enorma engagemang som finns runt universitetet. Mitt universitet är ändå inte ett av de aktivaste då det är ett s.k. commuter-university, d.v.s. många pendlar till universitet. Exempelvis så är ”förfestandet”, eller tailgating som det kallas, före fotbollsmatcher (amerikansk fotboll) verkligen något jag inte hade väntat mig.

När det kommer till själva studierna visste jag att det skulle vara lättare prov, men att det skulle vara mer fokus på läxor. Men riktigt så mycket läxor som jag har just nu hade jag nog inte väntat mig.

Jag har också haft oväntat lätt vad gäller professorer/föreläsare. Jag förstår alla av de väldigt bra, och de är väldigt tillmötesgående när man kommer med frågor. Dessutom är flera av de riktigt passionerade för det de lär ut, vilket gör att vi i klasserna får höra många bra exempel.

Har du ofta hemlängtan?
Hittills så har jag inte haft värst mycket hemlängtan. När jag knallar in på H&M (det är exakt likadant som hemma), ser Wasa knäckebröd eller ser IKEA känner jag en stor stolthet över att vara svensk och ett uns av hemlängtan uppstår. Men jag saknar inte värst mycket från Sverige förutom familjen och vännerna, så hemlängtan är inte så stor.

Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan Sverige och USA?
Oj, det finns många stora skillnader. Rent spontant skulle jag nog säga fokuset på mat och dryck. Det är så mycket mer onyttig mat överallt, och det går knappt att gå ett kvarter om man är hyfsat centralt utan att hitta en pizzeria, ett café eller liknande. Det finns så många 7-Eleven, där det mesta kretsar kring mat eller dryck. Och i matbutikerna finns det 3-4 gånger mer läskedrycker/drycker än vad det finns i Sverige.

Annars tycker jag Sverige och USA närmar sig varandra på flera sätt, vi har en klart mer utvecklad mobil vardag i Sverige vad gäller internet och 3G, men USA har också många fler alternativ och möjligheter.

Hur tycker du att man blir bemött som Svensk i USA?
Jag känner nog att jag hittills inte blivit bemött som svensk i USA, utan snarare som en Europé. Jag bor i Kalifornien, vilket skiljer sig åt ganska rejält vad gäller hur vi klär oss och hur ”vårdade” vi ser ut kontra Sverige. När jag först kom hit insåg jag direkt att jag inte kommer passa in om jag inte skaffar lite mer ”relaxed” klädstil. Vad gäller engelskan så finns det så många immigranter som inte presterar så väl engelska, så ingen har reagerat på att jag inte ha perfekt engelska hittills.

Skulle du rekommendera andra Svenskar att studera i USA?
Ja, verkligen. Dock är USA ett stort land, bara skillnaderna mellan norra och södra Kalifornien sägs vara stora (i alla fall enligt invånarna själva), därför är det svårt att jämföra hela USA med Sverige men jag skulle klart rekommendera svenskar att våga ta chansen att studera någonstans i USA.

Det absolut bästa med USA: Storleken och utbudet, på allt från maten (man kan ofta ta med halva tallriken hem från restauranger i och med att den är så stor), galleriorna till städerna (San Jose där jag bor är en relativt liten stad, men fortfarande stor sett ur ett svenskt perspektiv) till karriärmöjligheterna.

Sämsta?
Alla långa och utdragna processer. När det kommer till myndigheter, verkar de älska blanketter och att formalisera saker och ting. Slöseriet är också ganska utbrett, bensinutsläpp, glasflaskor som inte går till återvinning och fläktar som ständigt står på slösar mycket resurser.

Vad har du för råd att ge den som vill plugga i USA?
Bestäm dig tidigt – ju tidigare du bestämmer dig för att åka, desto bättre förberedd kommer du troligen vara mentalt på allting. Se till att undersöka vilka universitet du kan gå till, många gånger verkar det som att alla vill till de stora universiteten och städerna, men många andra universitet kan göra att det känns mer ”hemma”, det kan bli en småstadskänsla i en stad i samma storlek som Stockholm här. Tänk efter LÄNGE innan du väljer hur länge du vill åka. Hittills har jag inte träffat någon som vill åka hem efter en termin, alla som jag har träffat säger att man börjar ”njuta” som mest efter den första terminen, så överväg länge och väl hur länge du ska åka. När du kommit fram – börja träna direkt. Oavsett om du vill eller inte kommer du troligen vänja dig vid lite onyttigare mat!

Framtidsplaner?
Som det ser ut just nu siktar jag på att försöka stanna här i USA c:a ett halvår efter mina studier tar slut, via ett internship (praktik) eller liknande. Därefter kommer jag åka tillbaka till Sverige för att göra klart mina studier och ta ut en dubbel magisterexamen. Sen vet jag inte, jag skulle vilja jobba som managementkonsult inom IT, men om jag får bra kontakter här i Silicon Valley skulle jag kunna tänka mig att kunna flytta hit igen för att jobba på Google.

Vill du följa Magnus och hans liv i San jose, klicka här för att komma till hans blogg.