MyLifeAfterSweden.com

Våra katter Joey och Jenny

Här kommer ett lite längre inlägg om våra två bebisar; våra katter Joey och Jenny, eller som vi kallar dem; Joe och Jen.

Joey

Joey kom till oss den 5 Januari, 2006. Vi adopterade honom från ett sk. Animal Shelter i Hayward där vi bodde. Vi ville adoptera en aktiv och lite galen katt, så vi åkte till Hayward Animal Shelter. När vi såg Joey visste vi nästan direkt att vi ville ha honom! Joey var en sk. “stray cat” (hemlös katt) som hade bott på gatan i Hayward som någon hade hittat och lämnat in till djurhemmet.

När vi träffade honom första gången var han bara 5 veckor gammal och försökte ta sig ut ur sin bur genom att vifta med sina små söta armar genom burgallret. Efter vi hade lekt lite med honom genom buren fick vi ta med honom ut till ett sk visitor room där vi fick leka med honom. Fastän han bara var några veckor gammal kom han när vi pratade med honom och viktigast av allt; han var helt galen! Han sprang runt som en liten galning och skulle bita och dra i allting han fick tag i. Riktigt hyper var han. Vi bestämde oss på en gång att honom skulle vi ha!

Trots att vi betalat adoptionsskostnaden kunde vi inte hämta Joey föränn han hade växt till sig lite grann samt blivit kastrerad. Det var J som kom på namnet Joey och visst passade det honom! Enda sedan första dagen vi har haft honom har han varit en riktig energiknippe och buse! Han river ner saker konstant, klättrar upp på hyllor, jagar fåglar och allt annat levande. Jag vet inte hur många toalettrullar han har bitit sönder. Han är liten riktig liten jägare, Joey. Han är också väldigt pratig av sig och mjauar när man säger hans namn.

Gosa är inte riktigt hans favoritsysselsättning, förutom med J då. När vi skaffade vår andra katt, Jenny, gick Joey och blev gay, typ. Han föredrar faktiskt det manliga könet och skulle aldrig få för sig att gosa med mig. När Joey hör att det prasslar i dörren och J är på intåg springer han till dörren för att hälsa, precis som en hund. När J sedan har kommit in springer han efter J och ska gosa och kurrar.

Joey spenderar mesta delen av sin tid att sitta vid fönstret och drömma sig bort där han sitter och längtar efter att få jaga fåglar och kryp utomhus. Joey är en “cool” och otroligt smart katt som inte rädd för någonting. Han kan öppna lådor och skåp utan problem och vet hur man puttar till papperskorgen så man kan smaka på kvällens rester. Lämnar man av misstag kylskåpet lite på glänt får man skylla sig själv, Joey kommer ha dragit ut och smakat varenda ätbar matvara! Joey gillar också att reta sin lillasyster Jenny, alfahane som han är. Numera har Joey gått upp ganska många kilon så han har blivit vår lilla tjockis Joey har aldrig har haft några sjukdomar eller andra problem, till skillnad från lillasystern Jenny som fajtas med både det enda och det andra.

Jenny

Jag tyckte det var dags för en till katt i huset, så en dag i April 2007 åkte vi till det lokala djurhemmet för att leta efter en kattunge. Målet var att denna gång hitta en lite mindre, gosigare katt, helst tjej. Tyvärr hittade vi ingen som passade oss, men på vägen hem stannade vi vid en djuraffär för att köpa kattmat. Där träffade vi på en snäll tant vid namn Lani som sa att hon hade massor av katter hemma hos sig som skulle behöva ett hem. Hon visade bilder och vi bestämde oss för att ta en titt. Vi åkte hem till Lani samma dag och träffade en säkert 20 katter i en kattgård. Det första som hände när vi hade stigit in i kattgården var att en liten katt klättrade upp för mina jeans (aj!) och upp i min famn. Henne ska vi ha, sa jag till J. Sagt och gjort, henne vi tog vi.

Jenny (då Lucy) fick vi ta hem inom några dagar. Jenny hade blivit hittat ute i skogen med sina syskon och Lani hade handmatat henne sen födelsen. När vi adopterade Jenny var hon redan 7 månader. Vi tyckte hon var så liten och hoppades på att hon skulle växa, men hon har inte växt en centimeter sen hon kom till oss. Hon ser fortfarande ut som en liten kattunge!

Jenny är en väldigt rädd liten katt som gillar att gosa med mig, men bara mig och ingen annan (verkar som vi har två gaykatter, najs!). Hon gillar inte främlingar speciellt mycket men om man spenderar tillräckligt tid med någon ny person går det bättre. Hennes favoritplats är antingen i sin säng eller under vår säng.

Jenny är tyvärr inte lika fotogenisk som sin storebror Joey, men har väldigt vackra fina ränder på sin kropp och superfina små vita tassar; aka snow shoes. Hon är inte så jättesmart, väldigt försiktig och lite klumpig ibland. Hon skulle aldrig få för sig att öppna skåpet och rota efter mat, men hänger gärna på storebror Joey och hans rackartyg. Rädd är hon också; så fort hon hör dammsugaren springer hon gärna och gömmer sig i tvättmaskinen.

Jenny är dock en riktig livsnjutare! Till skillnad från Joey älskar Jenny alla sorts mjuka material och vägrar att sova på golvet. Helst ska hon sova på vår varma filt eller i mammas knä. Hon vägrar dessutom att äta torrfoder utan vill ha helst ha färsk tonfisk till middag. Jenny gillar även att jaga flugor och andra småkryp men har så pass dåligt syn att hon inte riktigt hänger med när det går för fort.

Iom. att vi fick Jenny så pass sent i hennes liv har det varit svårt att “ändra” på hennes vanor eller personlighet. Vi har haft henne i över att år men hon gillar fortfarande inte direkt J och kan bli rädd när någon vill klappa henne. Vi jobbar på det varje dag, och även om det går åt rätt håll har vi insett att lilla Jenny kommer vara lite skygg resten av sitt liv. Hon har även hel del problem med inflammationer i sina ögon och nu på senaste tiden även allergier, plus att Joey jagar henne och retas allt för ofta. Så hon har det inte lätt, vår lilla tjej,

Så nu har ni fått höra Joe och Jen’s historia. De är verkligen våra två små ögonstenar, våra bebisar. Det är så fantastiskt att få ha dessa två små katter hos oss varje dag; de förgyller vår vardag och jag skulle inte kunna tänka mig en dag utom dem.